Dag 02 – Min första kärlek
Den här var ju lite knepig, hur tänker vi här - den allra allra första eller första "riktiga"?
Jag tar båda, då! Den första första, han hette Erik han. Hade ett efternamn som jag inte tänker skriva ut, jag har förmodligen gjort pojkstackarn tillräckligt illa. Iallafall, han spelade hockey i samma lag som min bror och var vrålsnygg. Jag har ju överlag varit en väldigt kär person, skrev kärlekslistor var femte minut fram till 13 års ålder ungefär. Men just den här Erik, han höll sig kvar. Jävligt länge. Dessutom fick han mina allra finaste hockeybilder, stackars pojk! Jag mena, jag va en krullhårig lilltjej på 10 bast, han en könsmogen kille på 15. Jag stod ofta och skrek "jag älskar Erik" under hockeymatcher.. Jag måste varit hemsk, både för han och min bror. Så, förlåt!
Ha ha, en rolig sak, samma år jag skulle ta studenten mötte jag denne person i Östersund, han cyklade och jag gick. När han såg mig gjorde han tvärgir över på andra sidan, ha ha.
Den första riktiga han hette samma sak. Det var väl ungefär här mamma började inse att det aldrig kommer bli folk av mig. En karl på 23 bast när jag va 16? Jajamän! Vi var ilag i 2,5 år. Jävligt roliga år, måste jag säga. Som vanligt i kärlek går det upp och ner, mest ner å ni vet ju hur det slutade.
♥
Jag tar båda, då! Den första första, han hette Erik han. Hade ett efternamn som jag inte tänker skriva ut, jag har förmodligen gjort pojkstackarn tillräckligt illa. Iallafall, han spelade hockey i samma lag som min bror och var vrålsnygg. Jag har ju överlag varit en väldigt kär person, skrev kärlekslistor var femte minut fram till 13 års ålder ungefär. Men just den här Erik, han höll sig kvar. Jävligt länge. Dessutom fick han mina allra finaste hockeybilder, stackars pojk! Jag mena, jag va en krullhårig lilltjej på 10 bast, han en könsmogen kille på 15. Jag stod ofta och skrek "jag älskar Erik" under hockeymatcher.. Jag måste varit hemsk, både för han och min bror. Så, förlåt!
Ha ha, en rolig sak, samma år jag skulle ta studenten mötte jag denne person i Östersund, han cyklade och jag gick. När han såg mig gjorde han tvärgir över på andra sidan, ha ha.
Den första riktiga han hette samma sak. Det var väl ungefär här mamma började inse att det aldrig kommer bli folk av mig. En karl på 23 bast när jag va 16? Jajamän! Vi var ilag i 2,5 år. Jävligt roliga år, måste jag säga. Som vanligt i kärlek går det upp och ner, mest ner å ni vet ju hur det slutade.
♥
Kommentarer
Postat av: annie
HAHAH! Jag kommer aldrig glömma att vi målade mössor i typ lågstadiet och du skrev hans namn på den :) Om jag minns rätt!
Trackback
